Bokslut 2011

Igår kväll hölls debatt om ansvarsfrihet och bokslut 2011 i Kommunfullmäktige. Som vanligt plockade alliansen russinen ur kakan och tilläts stå relativt oemotsagda på ett antal områden, vilket nog delvis berodde på att de KF-ledamöter som sitter i berörda nämnder (exklusive presidier) inte tillåts delta i debatten.

I förvaltningsberättelsen i Österåkers kommuns årsredovisning för 2011 kan man läsa att kommunen i huvudsak uppfyllt sina verksamhetsmål. Det låter bra, men när man sedan läser Kultur- och utbildningsnämndens verksamhetsberättelse kan man tråkigt nog konstatera att vi inte uppfyller flera av de mål som borde vara viktigast för framtiden. Bland annat når vi inte flertalet mål som satts för skolan. Tvärtom har både andelen elever som fått godkänt i alla ämnen och andel behöriga till nationella program i gymnasieskolan minskat för tredje respektive andra året i rad. I SKLs ranking 2011 har vi rasat från plats 58 till plats 96 i landet i sammanvägt resultat. Självklart finns inte en enda förklaring till det här men den frysta skolpengen 2009 och otillräckliga ökningar därefter har knappast varit till fördel.

Under 2011 har kriterier för sökbara tilläggsbelopp förändrats och kommunövergripande undervisningsgrupper lagts ned varför en större del av budget kunnat gå ut i peng. Samtidigt har ansvaret för att tillgodose behoven hos barn i behov av särskilt stöd, inom ordinarie peng och verksamhet, ökat, och ökar ytterligare nu 2012 då Kultur- och utbildningsnämnden återigen förändrat kriterierna för tilläggsbelopp till att gälla färre antal elever. Det här är visserligen enligt skollagens intentioner, men bygger samtidigt på att rätt kompetens, lokaler och utrusning, samt tillräckliga ekonomiska medel finns ute på alla skolor. Vi hyser en stor oro för att så inte är fallet, vilken delvis bekräftas av skolornas egna verksamhetsberättelser.

Kanske ännu mer anmärkningsvärt är att vi till och med går åt fel håll när det gäller de mål som vi politiker här i Kommunfullmäktige har störst makt över, mål som har en väldigt nära koppling till de förutsättningar vi beslutar att ge och som därför borde vara relativt enkla att uppnå. Om vi nu menar allvar med dem?
Jag tänker då på de mål som gäller förskolan, där vi länge legat i botten vad gäller både barngruppers storlek, personaltäthet och andel utbildad personal. I alla dessa avseenden finns politiska mål om att förbättring ska ske. Ändå ligger vi 2011 ännu sämre till än tidigare! Personalen i Österåkers kommunala förskolor har nu fler barn att ta hand om per heltidsanställd än vad man har i ALLA andra Stockholmskommuner. Samtidigt har barngruppernas storlek ökat och andelen utbildade förskollärare minskat.


Jag kan heller inte låta bli att nämna den senaste medborgarundersökningen som visar att Österåkersbornas uppfattning om kommunens förskola är den minst positiva i hela landet! Färre än hälften av de som deltog i undersökningen hade en positiv uppfattning om förskolan, och skolan, i Österåker. Detta är heller inget nytt utan vi har legat ungefär lika illa till varje år. Jag skulle dock gissa att detta trista resultat till stor del är ett uttryck för missnöje med kommunens sätt att inte ge våra förskolor och skolor ordentliga förutsättningar - snarare än missnöje med verksamheterna i sig (personal etc.), eftersom betydligt fler anser sig vara nöjda enligt våra kundundersökningar.

I Kommunstyrelsens verksamhetsberättelse står att man har genomfört en medarbetarundersökning med gott resultat, men tyvärr gäller dessa goda resultat inte våra medarbetare i förskolor och skolor. Enligt de resultat vi har fått ta del av i nämnden uppger sig färre än hälften vara nöjda vilket är en bra bit under snittet (som ändå är lågt för kommuner). Jag har efterlyst fler detaljer kring resultatet men tyvärr inte fått ta del av detta ännu.

Men jag ska trots allt avsluta med att lyfta fram något som jag ser väldigt positivt på och det är att vi under 2011 har börjat fördela vissa resurser till skolan och förskolan genom s.k. socioekonomisk viktning - där man bland annat tar hänsyn till föräldrarnas utbildningsbakgrund. Den här typen av resursfördelning är något som Skolverket betonat vikten av eftersom likvärdiga förutsättningar INTE är samma sak som lika peng. Om detta har jag skrivit flera gånger tidigare, t.ex. här. Vi ser därför det här som ett steg i rätt riktning. Men, som vi i Miljöpartiet varje år visar genom våra budgetförslag, är vi övertygade om att det krävs betydligt fler och större satsningar, både inom det här området och andra om vi ska lyckas skapa en riktigt bra och likvärdig skola.